Jag känner mig mörbultad, jag är inte hemma.

Här är det kallt, fuktigt, mörkt. Det enda ljus som finns är från ett fönster längre upp mot taket. Jag måste befinna mig i en källare, med tanke på det ovanligt högt placerade fönstret och ståldörren som ljuset utifrån visar i andra änden av rummet.

Jag letar fram någonting att stå på, för att nå upp till det lilla fönstret, och få en aning om var jag befinner mig.

Jag hittar en plastlåda, har antagligen varit fisk eller liknande i, för det luktar fruktansvärt. Jag placerar den framför fönstret och försöker kika ut, fönstret är smutsigt, men det går.

Ute lyser solen, ett stort gult hus syns bakom någonting som ska föreställa en häck, det ser mer ut som en rishög.

Det är Bergmans hus, min granne, det betyder att jag måste vara i Karlssons källare.

Karlsson, som egentligen heter Evert, men alla kallar honom för Karlsson eller 'den', det finns ingen som vill se honom i ögonen, det sägs att han blir vansinnig vid ögonkontakt.

Jag måste ut, fort.

Dörren åker upp med en smäll...